.

"I stood next to men raping women right before me, and I had to do it too, because I was a leader"

Idag så hade vi en gästföreläsare, för närvarande pastor, som en gång i tiden var ledare över ett gäng på ca 30 personer. Jag har för mig att han benämnde gänget som "the corrupt ones" men jag hittar ingen information om något specifikt gäng när jag söker på det. I sociologin läser vi för närvarande om Gangsterism. Här i Sydafrika tillhör gäng vanligheterna i vissa områden, och jag har fått känslan utav att många av de mest brutala brott som sker är just gängrelaterade. 

I alla fall. Pastorn kom välklädd till sin gästföreläsning och slösade ingen tid på att berätta om sitt förflutna. Han berättadet om de brott som han och hans gäng gjort sig skyldiga till; mord, våldtäkt, knivattacker, beväpnade rån. Han berättade om att i princip hela hans familj hade varit inblandade i gängkulturen, men att det var många utav dem som hann mördas innan de tog sig ur; bland annat en utav hans söner. 

Han var intensiv och hans karisma och berättarmetod fick många att skratta (inte mig). När han inte berättade om de saker han själv varit inblandad i, så var det någon han kände; en släkting som låst in en tjej i ett skjul och våldtagit henne under två dagar, folk som huggit händerna av varandra, folk som fick gräva sina egna gravar. Då och då så fick vi ögonkontakt. Han berättade genomgående att gud var den som möjliggjorde hans förändring; att fängelser bara gör saker värre och att det enda som kan rädda gängmedlemmar ut ur det mörka livet är att tro. När en elev frågade om det skulle vara värdefullt med förebyggande arbete i gängtäta områden så svarade han att det enda är just gud och ingenting annat. Men jag tänker; ska han tvinga dessa unga män att tro då, eller hur ser planen ut?

Jag sitter fem meter ifrån en mördare. En våldtäksman. En man som pratar om att han har förändrats nu. Men det jag tänker är att istället för att predika för universitetselever så borde han sitta inlåst för alla de skador han har orsakat. Han berättade utan att vara märkbart berörd om hur han huggit ihjäl oskyldiga människor påväg hem från jobbet, och nu ska han stå och berätta för mig att livet är kort och ska ta till varas på? 

Fastän jag tycker att han sona sitt straff så inser jag att mina tankebanor är bakåtsträvannde; som en klasskamrat påpekade så är det människor som honom som kanske kan påverka de unga män som står med ena foten i den här organiserade brottsligheten. Studier visar att det är personer inifrån som tenderar kunna nå ut. Så det är väl bra att istället för att sitta inne så är han ute och gör nytta. Men när jag såg hans blick idag så kunde jag inte känna av någon ånger. Jag kunde bara märka av konstanteranden och förklaringar. När han berättade om varför han genomgick sin förändring sa han som exempel att det var så svårt för honom att leva normalt, det var så tröttsamt det livet. Han kunde ju inte ens åka med lokala bussar och jobba som vem som helst eftersom att han har mördat människor på den transportsträckan. Men med stöd från sina vänner och sin familj lyckades han lämna gänget utan att bli straffad och det verkar som om folk i kommunen har förlåtit honom. Det är ganska fantastiskt, att man har den förmågan till förlåtelse. 

Det var en ytterst spännande dag idag. Jag får verkligen utmana min förmåga att försöka se objektivt på saker och ting när jag är här borta. Denna gång lyckades jag inte med det, men det berodde på att jag helt enkelt inte kände några ånger-vibbar ifrån den förre detta gängledaren med slips, som berättade att man får betala 8000 rand om man vill anställa en lönnmördare för att skjuta ihäl en polis. 

Over and out.