Det är nog inte så kul att diskutera vissa ämnen med mig


Här på studentcafeterian så är det rugby på skärmarna när man äter. Jag vänder ryggen till, vilket antagligen ses som en stor synd här i Potch. Det är verkligen rugby som gäller här, och jag begriper NIET (ja, även om jag köpt en collegetröja med lagets namn på).

Idag är det kallt ute. Det innebär att grottan (mitt boende) är olidlig. Det är kallt, inte mysigt alls och det enda men gör är att sitta på Internet. Eftersom att det kostar med internet här och jag inte kan låta bli att streama tv-play klipp ifrån nyhetsmorgon eller att gå in på youtube och kollar på X-factor auditions, så är det bäst att jag stannar här i skolan idag och bedriver mina inressen för här är ju internet gratis serrni...

Jag har funderat lite på en sak om hur diskussionvänlig jag är.
Förra året diskuterade jag med en vän om hur en person vi känner är väldigt envis att diskutera med eftersom att hen helt enkelt tycker som hen tycker och argumenterar sig gärna blodig istället för att ta åt sig utav vad andra säger. Då sa min vän med glimten i ögat att jag också kan vara rätt så envis ibland i diskussioner... Och jag tog inte illa upp, för att jag håller med. Däremot så är det inte jättekul att erkänna alla gånger att jag är en sådan person som man kanske inte orkar diskutera saker med eftersom att jag är så pass bestämd och genuint tycker att andra människor kan ha fel, oavsett om jag förstår bakgrunden eller orsaken till deras resonemang. Jag är inte sådan att jag måste har rätt när det handlar om ämnen jag har inte har koll på och jag lär mig gärna nytt utav andra människor, men när det handlar om kvinnorätt, rasism, homofobi, vissa utvecklingsfrågor och medmänsklighet så är jag ruskigt trist att prata med om ma inte håller med mig. Jag blir ytterst upprörd om folk slänger ur sig dumheter eller argumenterar emot sådant som jag anser vara alldeles självklart. Ibland är det ju dessutom så att den andra parten verkligen inte har någon koll men ändå ska argumentera för motsatsen och det köper jag inte..
Meeen jag inser ju förstås att jag skulle behöva arbeta lite på detta. Det skulle vara bra för både mig och de omkring mig. Jag förbehåller mig all rätt i världen att bli upprörd om någon säger nedvärderande saker om kvinnor, men när man diskuterar olika sätt att se på och hantera ämnen så skulle jag nog kunna vara lite mer lyhörd.

Det jag DOCK känner är frusterande är att jag också är medveten om att vissa utav de människor som jag kan debattera ganska hetsigt med aldrig skulle ta den här hänsynen till mig. De skulle inte ändra sitt uttryck eller öppna upp för att vara mer mottagliga. Så varför ska jag? Är det för att jag är kvinna som jag har lärt mig att tänka att jag är hysterisk och jobbig? Jag tror faktiskt att det kan vara bidragande, eftersom att det ofta är i diskussioner med vissa män som det blir tenderar bli ord-mot-ord i ganska upprörd manér. Så kanske är det snarare så att jag ska välja mina fighter och anpassa mig om jag känner att även den andra parten kan tänka sig att ha lite självinsikt. 


Tankar en tisdag. Nu ska jag och Ronja ta den här ganska kyliga dagen och gå till Mooirivier mall, jag ska hitta ett par sneakers att ersätta mina sopiga gympaskor med tänkte jag, och eftersom att jag råkade riva sönder min jeansskjorta imorse så kanske det vore lämpligt mer en ersättare..

Ha det gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback