Av alla platser på jorden, eller i dagens solsverige för den delen, så har jag inget emot att stå instängd i ett köpcentrum hela dagen.

Ungefärlig nivå på död-inombords* skalan: 4

* Död-inombords skalan är en skala från 1-10 som avser påvisa exakt hur aktiviten i bröstkorgen formas från ett glädjesamt tillstånd till ett mindre stimulerat som sedan riskrerar övergå i total vardaglig likgiltlighet.

Nyvaken. Försöker motivera mig själv att läsa DN, som ligger brevid mig på köksön. Det är redig läsning det, ni vet, sådan läsning som allmänbildar och gör att man har någonting att diskutera när man vill framstå som kunnig och behaglig att samtala med. Men denna morgon, jag har trots allt varit uppe sedan 07 och jag vill påminna er om att det är lördag, så läser jag lite bloggar istället. En som jag brukar läsa ibland är Tess Montgomery, en kvinna som verkar mycket gemytlig och håller hus i London där hon varvar modelllivet med hälsa och resor. 

Idag så läste jag Tess tips för att motverka finnar och jag citerar ett utav dem.

"- Ta aldrig i ansiktet med händerna och låt inte heller andra människor, pojkvänner och liknande kladda dig i ansiktet. Händer är oftast väldigt smutsiga och speciellt killar är inte direkt kända för att tvätta händerna allt för ofta. Jag har helt och hållet vant mig av att röra med fingrarna i ansiktet och om det kliar eller liknande så använder jag toppen av nageln eller en bomullstops i stället."

Och jag vet. Det är logiskt. Våra händer är smutsiga, smetiga, äckliga; rubbet. Men jag föreställer mig ett scenario där jag ber min pojkvän att ta bort sin hand från min kind för att "jag kan få finnar" och i mitt huvud kolliderar detta med min uppfattning om vad som är verkligt och viktigt. Kan det gå så långt? Är det naturligt att tänka så? Det är vetenskapligt bevisat att vi mår bra utav beröring, men jag har inte hört detsamma om ytlighet. Och nog kan man kladda på andra ställen än just ansiktet men jag tänker lite envist att min partner kanske hellre tittar på min finniga panna än att få instruktioner om vilka kroppsdelar som är okej att röra vid. Jag menar, tänk er.

- Älskling... vad har vi sagt om att smeka min kind?
- Vad menar du?
- Kom igen, vi har ju gått igenom detta.
- Tvätta händerna först?
- Juuuuust precis. Nu måste jag nämligen gå och tvätta av ansiktet, och det vill vi inte eller hur?

Är vi lite rubbade, vi människor? Är det jag som överdriver?
Bör dock tilläggas att om man som Tess arbetar som yrkesmodell så kanske man måste vara finnfri hela tiden annars bokar man färre jobb. Det kanske bara inte är lika relevant för andra.