.

 

 

Det är dags att skriva om lite allvarliga saker nu. Igår var en utav de absolut mest utmanande hittills vad det gäller kulturkrockar. Jag inser ju att samhällen ser olika ut, att olika frågor är mer eller mindre prioriterade och så vidare. Men trots detta så har jag faktiskt noll tolerans för att det är socialt accepterat att tala nedlåtande om kvinnor. Denna ständiga röra; att varje gång man stöter på diskussioner om kvinnorätt behöva lyssna till åsikter från dem som inte är kvinnor, åsikter som gärna argumenterar ifrågasättande eller rent utav emot kvinnorättsarbete. Vissa verkar ha en total oförmåga att sätta sig in andras situation och agera intuitivt med stöd och intresse. 

Vi hade sociologilektion igår, temat var "Women and Development". Inför lektionen hade vi fått två artiklar varav en beskrev på vilket sätt kvinnor är utsatta och diverse olika orsaker till vad som upprätterhåller detta, och den ena berättade om olika sätt utvecklingsprojekt har verkat för att motarbeta detta. So far so good - intressant ämne tycker ju jag. Vi är över 100 personer i klassen, kanske 150, och läraren ställer frågan

"What makes women more vulnerable?"
Syftet är ju att påvisa ekonomiska, sociala, kulturella, lokala och globala normer, policies historiska faktorer och strukturer som bland annat bidrar till att kvinnor är utsatta globalt. Vad händer? Jo, män räcker upp handen. Och deras argument är slående. 

"Kvinnor saknar ambition. Om ni vill ha förändring varför gör ni inget åt eran situation då?"
"Men det är fler kvinnor på jorden än män, eller hur? Och i krig till exempel så vinner ju de som har störst antal, så om ni är lika starka som män borde ni ju ha vunnit"
"Det är inte meningen att män ska göra hushållsarbete"
"Kvinnor borde börja i andra änden och ändra på småsaker. Varför till exempel ska män betala när man är ute på bio?"
"Men om kvinnor är så missnöjda varför stannar dom kvar i beroendeförhållanden då?"
"Bibeln säger att kvinnor är ämnade att genomföra vissa sysslor"
"Kvinnor vill till och med spela rugby nu, det har gått för långt! Det är en sport för män. Vi män bryr oss inte om era sporter"
"Men låt förändringen ta sin tid, förvänta er inte att saker och ting ska ske övernatt"
"Jag tycker att nuförtiden är det ju kvinnor som får fördelar i allt och det är ju knappast jämställt!"
"En lärare sa till mig en gång att kvinnor är ju helt enkelt för känslosamma för att ha vissa jobb"

Eller min favorit som gick ungefär såhär: 
Kille: Jag förstår inte varför vi ska diskutera detta. Det är inte relevant. Saker och ting fungerar ju som de är. Ni kvinnor har ju era kläder och hårprylar så ni borde vara glada.
Läraren: tror du på fullaste allvar att det är vad som gör kvinnor lyckliga?
Kille: Men alla kan väl inte vara glada?

Jag har hört en del hjärndöda, ogenomtänka argument förut. Jag har blivit anklagad för att jag ser mig själv som offer eftersom att jag är feminist; ungefär som att det vore konstigt att utsatta grupper ju faktiskt är offer. Men igår tog priset. Och det stannar inte där. Vänner jag tycker om här nere har inga problem med att benämnda sexuellt aktiva tjejer som riktiga slampor som har dålig karaktär. I samma mening säger de ingenting negativt om killarnas sexuella vanor, det är ingenting man bryr sig om här tilläggs krasst. Och feminismen, den är så himla orättvis mot männen, argumenteras det. Vi behöver inte feminismen i Sydafrika, det är bra här, säger man.

500 000 våldtäkter om året. Tjejer som säger att deras mål i livet är att hitta en man. Kvinnor som inte har rätten att ha sex med vilka de vill, hur de vill, utan att stämplas. Killar som inte orkar lyssna på tjatet, tjejer blir ju försörjda så varför klagar de? 

En så totalt ignorant inställning mot strukturer och verkligheten har jag aldrig sett på maken. Jag räckte upp min hand på lektionen idag efter att ha samlat mig en lång stund och förklarade hur nedlåtande argument de använts under dagens lektion, specifikt han med klädkommentaren, samt berättade att det är historia, strukturer, sociala normer samt könsroller som gör att det ser ut som det gör idag. Att inte ens Sverige är jämställt. Att det inte är bara upp till kvinnan att genomföra förändringar, utan att männen måste släppa fram och underlätta. Beskrev hur absurt det kändes att man kan anse att halva jordens befolkning helt enkelt är ämnade att ha det lite sämre. Sedan råkade jag visst säga "norms tell women that they are too emotional, so if anyone tells me that I am too emotional or too angry when talk about how I feel about these things, I tell them; shut up".

De övriga studentnera lyssnade nog, faktiskt. Ett par utav dem sa att de höll med, någon kom fram och tackade för argumentet, läraren verkade lite underlättad eftersom att hon själv var tvungen att lyssna på och bemöta extremt sexistiska kommentarer i klassrummet.

I och med allt detta, så utvecklas jag enormt mycket här borta. I antropologin diskuterar vi feminismen och skönhetsideal aktivt i relation till skönhetsoperationer, våran syn på kroppen, omskärelser och organhandel. Det är tydligt att kvinnliga feminister från "västvärlden" har mycket att lära när de (jag) har förutfattade meningar om vad utsatta kvinnor i andra samhällen vill åstakomma, samtidigt är det oerhört tydligt att det är debatter som måste hållas. Det här absolut någonting jag kan tänka mig att syssla med i framtiden, jag har fastnat särskilt för antropologi och känner att jag får utlopp för otroligt mycket samtidigt som jag lär mig.