Nu har min älskade åkt



Där sitter vi. Jag var överflödigt lycklig för att jag körde detta fordon, och om sanningen ska fram så var det INTE tillåtet att åka om man inte kunde visa upp sitt körtkort. Så vi gjorde vad vilken klok person som helst hade gjort; visade upp Emils körkort sedan åkte jag ändå. Vi hade i alla fall väldigt kul den dagen.

Och så har det varit de senaste tre veckorna, med mig och Emil. Vi har skrattat och haft det bra, vare sig vi befunnit oss i soffan framför en TV-serie, i en bil högt upp bland bergen i Lesotho, med djuren på baksidan här hemma eller på ett B&B; ibland har vi fnittrat över en flaska rödvin (pinotage blev favoriten) och ibland har vi delat på desserter ungefär som paren i romantiska komedier gör. Vi har klappat lejon ihop, ätit på Afrikas högst benägna restaurang, sett noshörningar bråka på 20m avstånd, studerat ihop. Och jag ska tala om för er att det har varit så oerhört naturligt att ha honom här i Sydafrika med mig. Därför känns det tomt och jobbigt nu när han har åkt. Det var inte lätt att säga hej då vid busshållplatsen idag, eftersom att denna gång är vi ifrån varandra tre gånger så länge än vad vi var innan han kom hit. 14 hela veckor. 

Jag räknar redan ned... 


Kommentarer
Julia säger:

Vilket fint inlägg kära vän! och fina bilder på er :)Jag är glad för er skull som har fått uppleva allt det där tillsammans! puss

2014-03-14 | 15:12:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback