mer om ytlighet och den totalt onödiga energin



Dags att reflektera lite mer över saker i livet som är ivägen för min glädje.
Vi tar kläder som exempel. Ni anar inte hur otroligt lite kläder jag har som faktiskt passar, enskilt eller ihop. Samt hur otroligt många av mina klädesplagg som är utrtvättade och slitna. Detta beror på att jag övertvättar dem, men också att jag köper billigt av dålig kvalité eftersom att jag sällan har pengar över till bättre. Det blir slit och släng och jag ogillar det skarpt. Det jag ogillar mest med detta är att jag spenderar mycket tid på att vara genuint förbannad på hur jävla fult alltihop kan kännas. Idag har jag varit väldigt ilsken, och jag inser ju hur onödigt detta egentligen är. Det är bara det att vikten jag lägger i att känna mig fin och ordentlig har ökat i takt med bristande ekonomi samt att garderoben rensas på sådant som helt enkelt inte är godtagbart att ha bland folk längre. Vad jag än köper nytt så slänger jag någonting annat slitet och jag har därför aldrig särskilt mycket att ha på mig. Dessutom så har jag under förra året varit otroligt oekonomisk och köpt festkläder och högklackat istället för praktiska saker; någonting att ångra idag men det är ju rätt meningslöst att gräma sig över. Gjort är gjort. 
 
Så, är detta ett problem egentligen?
För mig så har det blivit det eftersom att jag bryr mig om hur jag ser ut bland folk. Jag hatar att jag inte ens har några vårskor som inte gör ont på mina fötter nu när de fodrade vinterskorna blir för varma. Jag hatar att min enda vårjacka är antingen en urtvättat med hål i som jag köpte i nian eller en skinnjacka från ginatricot som jag  ärvt av min pojkvän (?). Det är antingen för vamrt eller för kallt, för och tight kort eller för pösigt och obekvämt. Det ett jävla hallå helt enkelt. För vad? För att jag har lärt mig att det är viktigt att känna sig snygg. Det gör mig föbannad att jag blir så förbannad! Jag känner mig urbota korkad och offer för ett modernt samhälle fastän jag vet att jag bestämmer själv. Det är min hjärna, mitt yttre och jag får förvalta detta bäst jag vill. Det kanske är dags att slappna av och sluta snegla avundsjukt på alla andra som i mina ögon ser så välklädda ut varenda liten dag. Det är inte produktivt att bry mig om att jag har på mig samma kläder såpass ofta att jag tror att folk ska märka. Dessutom får jag väl lära mig att handla smart framöver. Kläder som går att kombinera på många sätt och som håller hög kvaité, så sparar jag på den tunna plånboken.
 
Vem bryr sig? Jag. Och om andra bryr sig, vad gör väl det?
Jag tänker fortsätta reflektera över detta tills jag blir bättre på att hantera det. 

Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback