.

Det behagliga med ändrade planer för framtiden är att det handlar om en omställning i huvudet främst. Det har ju ändå inte påbörjats ännu, man bara trodde att det skulle bli på ett visst sätt. Det är okej när förutsättningarna förändras och planerna ställs om. Jag är faktiskt lugnare nu.

Nu är det plötsligt andra utmaningar jag står inför; och de kan gå vägen. Men å andra sidan så kan det kännas olustigt att tappa kontroll. Det finns många lösar trådar i mitt liv och jag vet ärligt talat inte om min tidsram för att ta tag i dem är realistisk. Kanske. Det allra viktigaste i mitt liv är att inte stressa. Min kropp är skör efter alla år av utmaningar och när jag som 24 år gammal har ont på så här många ställen så är det bara att inse: det här är det inte värt.

Brukade ni undra som tonåringar hur erat liv skulle se ut när ni började närma er 25? För mig var det alltid så avlägset, jag skulle ju vara så vuxen då. Ha så mycket erfarenhet. Bo själv, arbeta, ha en ordentlig klädgarderob och en stadig livsstil och jag skulle vara förbannat redig. Jag tillät mig själv att tro detta eftersom att jag kände mig så liten och så udda och såg fram emot att detta skulle ändras. Jag hoppades på att utvecklas till någon som var mer praktiskt anpassad till det här samhället. Samtidigt var jag precis lika orolig för att det skulle gå fel på vägen. Eller så hade jag rent utopiska idéer om livet, sådana som gör att man allt som oftast slutar upp besviken.

Det enda jag kan bestämma mig för i mitt nuvarande skick är att inte utgå ifrån vad jag föreställt mig skulle ha varit. Nu måste jag hålla mig till det som är och göra vad jag kan med det. Många har sagt till mig "en dag i taget". Så idag tar jag ledigt.