.

Jag tycker det är fascinerande hur många människor det är som beter sig såpass jämnt i humöret. I alla fall utåt sett. Jag personligen är en periodare. Det vill säga, ibland så vill jag vara i centrum och älskar att träffa alla och ibland så är jag stängd och vill helst bara vara anonym bland mina egna vänner. Det är en mix, det behöver inte alltid vara längst ut i extremerna; men nog märks det på mig i alla fall.

Just nu är jag i en situation där jag helst bara vill vara. Jag är nämligen lite trött på mig själv. Inget konstigt eftersom att vi alla måste umgås med oss själva precis hela tiden hela livet ut så därför kanske man ibland ledsnar lite och tänker "vadfaaan vad jag stör mig på mig själv". Just nu vill jag helst hålla käften och titta på när andra hänger men dels så fattas förmågan att vara tyst hos mig, dels så skulle väl andra tycka att det är lite störigt beteende att skifta såpass.

Jag hajar inte er som för det allra mesta beter er likadant. Det är fascinerar mig. Ni som inte är genomskinliga och visar med kroppspråk och blick eller röstläge så fort någoting är annorlunda, så fort ni är i en annan period än den vanligaste. Jag avundas er. Jag är verkligen ingen social kameleont.