lokaltidningsjournalistik

Lagom till att jag anlänt här uppe i Stockholm igen så damp lokaltidningen ner i brevlådan. Jag har aldrig haft något intresse utav att faktiskt läsa det som står eftersom att det ofta är få saker som berör mig, men nyligen slog det mig att det är ju just detta som är förtjusningen med lokala tidningar; att man verkligen har grävt för att hitta någonting att skriva om och då kan det sannerligen sluta i vilken ände som helst. I Växjö så är ordlekar och stolta ord om staden den röda tråden; här i Väsby är det ganska mycket kritik, brott och klagomål.

Idag så var det en härlig insändare där skribenten klagade ymnigt på att hennes granne röker på balkongen. Detta gör så att hon inte kan vara utomhus på somrarna och nyttja din balkong, och hon påpekar även (för den som inte vet) att sommaren är varm. Ibland upp till 30 grader, och då vill man väl ändå vara utomhus? So far so good antar jag. Hon anser att det rökförbud som föreslagits nyligen gällande bland annat busshållsplatser är en strålande idé, men att balkongägare landet runt har glömts bort, undanskyfflats från delaktighet i detta avseende.

Jag blir lite road. Inte för att jag är ondskefull och vill förneka landets balkongägare sina rättigheter till att vistas på denna dyrbara yta. Nej, jag är road eftersom att jag stillsamt måste fråga mig själv; hur sannolikt är det att denna skribent faktiskt har knackat på hos sin granne och förklarat problemet? Frågat vänligt? Bemött problem lokalt och direkt?

Det kanske är en skada från min utbildning. Jag läser ju en del om konflikter och därmed en hel del sociologi. När jag hade problem med mina feststörda grannar i höstas lugnade det ner sig först då jag knackade på och snällt bad dem sänka eftersom att jag måste skriva hemtentor. Denna väldigt ampra skribent vill inte ta saken i egna händer, hon vill ha lagstiftningar. Det är ändå ganska imponerande att hon erhåller ett sådant engagemang i denna sakfråga. Jag ser framför mig hur hennes grannar måste röka precis hela dagarna för att det ska kunna störa henne till de grad att hon når den magiska "nej nu jävlar blir det till att skicka en insändare till lokaltidningen!"-gränsen.

Ah, alla dessa problem.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback