att upprätthålla välmåendet

För närvarande så plaskar jag runt i en känslomässigliten pool, lik en sådan man ger til små barn. Den är plastig och rund och jag får plats mitt i den, med huvudet högt över ytan och goda utsikter. Problemet är bara att jag lätt halkar mot den hala ytan när jag rör mig för mycket, och plasten går det lätt hål på om jag inte är tillräckligt varsam.
 
Fattar ni vilken löjlig metafor? Eller vad heter det nu... Metafor är nog fel ord men ni hajar säkert. Poängen är den att min egna glädje ruskas om utav tryck utifrån.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback