.

Nu fick jag ju ingen respons alls på del ett (antingen för att ni tycker jag var så uppenbart dum i huvudet, eller kanske för att inlägget var jättelångt). Men jag fortsätter ändå!

DEL TVÅ: Sena strandpromenader.
Föreställer er att det finns två stränder. Den ena ligger i centrum, där flest turister rör sig. Den är smockad med båtar i det grunda vattnet, och den ligger brevid en väg där det finns massor utav restauranger och människor. Den andra ligger en promenadväg bort men där är inga båtar som stör när man blickar ut, och utöver en liten bar som snuddar på sandgolvet en bit bort så finns där bara höga träd bakom och små ögrupper framför.

Självklart är det lite mer lockande för en natur-och-solnedgångs-entusiast att välja det andra alternativet för en strandpromenad. Så jag vandrade först och främts några hundra meter från centrum längst en relativt folktom bilväg. Sedan svängde jag ut på stranden och placerade mina bara fötter på en fuktig mark, och åtnjöt en halvsläckt horistont. Överallt sprang små krabbor. De enda människor som rörde sig i området var faktiskt Thailändarna själva. Och förutom en enstaka herre som förföljde mig i vattnet ända ut i knähöjd för att fotografera mig förefall situationen väldigt harmlös som så.

Men det finns ju ett par faktorer som kan komplicera.
Som vanligt så är det ju ensamheten. När solen har gått ner försvinner folk hem på sina scootrar eller längst vägarna bortåt. Jag däremot hade en buss att passa, och den gick från centrum. Så jag vandrade sena kvällar på en ensam strand, ut på vägen där det märkligt nog inte ens åkte tuk-tuks vid den tiden. Och jag vet inte vad jag ska tro om överfallsrisken. Kanske var den minimal, kanske var den stor. Jag känner bara någonstans att det inte var det smartaste draget från min sida att gå runt ensam med en stor systemkamera i ena handen och en handväska över axeln.

Och, OBS. Jag inser att jag låter extremt fördomsfull. Ungefär som att det skulle lura små ondskefulla Thailändare med kriminell bakgrund i varje hörn. Det är absolut inte så. Och just därför gjorde jag många saker som kanske inte var helt genomtänka när jag reste, för att jag vill inte tro så. Men det var under mina 9 dagar i Thailand som jag var med om i princip allt som kändes hotfull på min resa, och därför ska man kanske se att det finnes en risk i att resa i länder som har exponerats utav turismen så hårt. Det skapar kriminella incitament hos de som inte har världens möjligheter framför sig på samma sätt som många utav turisterna har.

Hänger ni med på vad jag menar? Eller låter jag som en präktig överklassåsna?
Det var i alla fall mycket vackert på stranden.