even when I'm right



Begriper ni skönheten?
Att ett fält kan vara så vackert. Jag står på en bilväg. Lasse är arg på mig för att jag inte är hemma och vilar, så sjuk som jag ju är. Jag tar åt mig men går inte hem. Det börjar regna häftigt och vi måste springa in i en liten butik och köpa ett turkost, blommigt paraply som ändå inte är stort nog för oss båda. Jag hade kanske ont i fötterna efter en stund i flipflops, det minns jag inte. Vi gick till en takterass med utsikt och regnet avtog i takt med att min nudelsoppa svalnade av till en sådär perfekt temperatur. Jag och bästis pratade om någonting som säkert inte kändes så märkvärdigt just då, exempelvis att det var lite otur att vi var på Norra Bali under ett par regniga dagar. Jag kanske frös lite till och med, jag minns inte. Jag vara bara så lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback