.

Min vän och tillika resedåre Sebastian landar idag på Nya Zeeland. Detta är inte alls någonting som jag drömmer om, och jag är därav inte det minsta missunnsam eller avundsjuk, nej, jag faller istället tillbaks till mina egna reseminnen (jajjemen, jag är inte klar med dem).

Det var nämligen så att jag fick veta någonting nästintill omvälvande när jag var i Taiwan. Jag befann mig i en butik downtown (tycker låter ascoolt att säga downtown, men sanningen är den att jag inte vet vart jag befann mig på kartan egentligen så det kanske var uptown eller midtown, men det vet ju inte ni heller så vi säger downtown), och träffade där på en ung kvinna som kunde mycket bra engelska. Hon berättade för mig att hon nämligen hade bott i Nya Zeeland och gått i skola där.

Vet ni varför?
För att, berättade hon, om man är ett jobbigt barn i Taiwan så är det inte helt osannolikt att man då skickas till Nya Zeeland för att växa upp till en redig person. Detta ska en uppfostran, likt ett straff, att gå i skolan i detta gudomliga öland.

Helt okej, tänker jag. Det tänkte kanske hon också när hon lämnade Taipeis smutsiga gatuluft för att stirra sig mätt på höga berg och de grönaste av alla gröna färger som erbjuds ute i Oceanien.

Mitt tips är därför: TAIWANESISKA BARN, HÖR UPP!
Bete er som fan, så får ni bo i paradiset istället.


Downtown Taiwan.