how will I rest my head?

Haft en dag med väldigt mycket intensiva diskussioner relaterade till studier. En produktiv, bra dag på det stora hela. Men det är så fascinerande hur jag plötsligt inte kan hålla ute det som rör sig inombords.

Det finns ingenting jag kan säga för att du ska komma tillbaks.


Ingenting som kan förvandla föreställning till verklighet, ändra på det som har känts så fel, förvandla sagda ord till andra mer hjälpsamma ord. Det som är definitivt. Jag kan inte ändra på det som är definitivt. Den frustrationen är så tom. Saknar konsistens. Det som finns är sanningen, that's it, sen får man hantera den bäst man vill.

Jag kan se världen i helt andra nyanser nu.
Det är så enkelt att tänka att man förstår nog vad andra går igenom, men när man sedan får uppleva det själv så blir det så tydligt att det förstådde man inte. Ibland försöker jag föreställa mig den dagen där nyanserna blir som de var tidigare; lite naiva i sitt ovetande. Fast man kan inte sudda ut en erfarenhet, den har redan gjort sitt med mig, och min värld har målats om.

Jag skulle vilja vakna i en värld där du kunde levt vidare.
Av själviska skäl, och av större skäl, skäl så som du ju brydde dig om i ditt sinne på många sätt. Vilken fantastisk värld det hade varit. Och jag lovar att jag försöker fixa den här världen så gott det går.

Lovar du att du hejar på mig därifrån?



Kommentarer
Brush säger:

<3<3

2011-09-22 | 21:07:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback