.

Jag mår inte så bra (sjuk), så jag kan inte påstå att jag var den mest uppmärksamme studenten i salen. Men våran föreläsare Frank berättade koncist och tydligt om flykting-statistik, orsaker till att de måste fly samt deras rättigheter. Och för att vi ytterligare skulle förstå deras situation visade han bland annat videon ovan.

Ja. Ni behöver ju inte se den förstås. Ni kanske redan har hajat att den inte är så rolig. Men.. jag skulle nog ändå rekommendera att ni ser den om ni ibland glömmer. För man glömmer. Och nu tror jag inte att jag kommer att göra det på länge, eftersom att hela jag är här i Växjö av just det här skälet. Någonting måste jag kunna göra för människor på något sätt. Jag har bestämt mig att det är därför jag finns.

Imorse var det föreläsning om arbetsförhållanden för kvinnor som jobbar på textilfabriker i Bangladesh. En inte särskilt uppmuntrande dag, men den har ändå inspirerat, eftersom att trots alla grymheter så sitter en full föreläsningssal med människor och tycker att det här kan vi ändra på.

Vi måste nämligen vara medmänniskor.
På måndag får jag tillbaks pengar på försäkringen för min stulna plånbok. Jag tycker att 1000 spänn får gå till läkare utan gränser, en ny mobiltelefon känns extremt inaktuellt. Så får det bli.