.

Jag ser hur den här personen med ett stort, genuint leende hivar fram teburk efter teburk till kunder. Hon pratar glatt på om butikens olika kaffebönors egenskaper, allt för att kunden ska få precis den aromatiska upplevelse denna önskar. Hon lägger upp pralinerna i små gyllene askar, noggrant utvalda för att det ska vara både estetiskt tilltalande och en smakrik upplevelse.

Hon knapprar på kassan illa kvickt, men med en lättsamhet som är nästintill melodisk.

Det spelar ingen roll att växeln i kassan börjar ta slut, att en kö utav lite stressade kunder artar sig, att hon har hällt upp trettio hekto te senaste halvtimmen. Hon tröttnar inte för det. Nej, det är med stor entusiasm hon åtar sig uppgiften att packa ihop presentpåsar till alla de som önskar.

Det sjuka är alltså att den här personen är jag.
Sen när blev jag så fruktansvärt gemytlig på jobbet?
Jag har verkligen varit ett under utav förtjusning mina första veckor på jobbet. Jag pratar på om tesorterna som om jag verkligen bryr mig, jag skämtar glatt och jag blir sällan det minsta nedstämd utav otrevliga kunder.

För helt ärligt.. Jag tycker inte om kaffe. Jag har inte ens något färskt te hemma.
Antingen så är jag en väldigt glad eller en väldigt falsk person på jobbet.

Jag återkommer när jag har listat ut vilket:)

Godnatt