.

Oj vad jag längtar bort.
Jag hör inte hemma just här.
Min kropp och mina sinnen trivs inte på den här asfalterade förorten helt enkelt. Jag vill upptäcka vart jag bör vara, om det finns någon plats som är gjuten för mig.

Varje dag går jag igenom ett slags bildspel i huvudet som vill påminna mig om att "se vilka fantastiska platser som finns! se vad du missar! åkåkåk!", och varje dag gör det lite ont att jag inte har möjligheten just nu.

Jag vill veta hur det känns att leva friskt. Leva äkta. En av mina största mål i flera år har kretsat kring att se Amazonasregnskogen till exempel - bara att verkligen få känna och höra liv överallt. Jag behöver inte åka och se storslagna tempel och sevärdheter, jag vill bara öppna mina ögon för hur världen ser ut.
Jag vet inte om man skulle kalla det att jag strävar efter någonting mer. Det kanske är tvärtom. Jag strävar efter någonting enklare. Om jag sedan vill leva på en annan världsdel eller om jag bara behöver uppleva någonting annorlunda vet jag inte ännu. Men jag vet att jag kommer att inspireras och växa i mig själv.

Jag har inte förstått vad jag finns till för. Men det känns inte som att svaren kan hämtas just här.