.

18/6 -09

Det var ingenting speciellt, egentligen.
Vi satt och väntade på båten tillbaks och brevid oss syntes en blek horisont. Himlen hade nästan samma färg som vattnet, och det var bara någon enstaka båt som skumpade omkring i de obefintliga vågorna därute. Du satt och funderade på någonting. Alla fordon brevid oss väntade också på sin tur att lämna fastlandet, och då och då spanade vi för att se om våran buss hade åkt på båten utan oss. Men jag ville nog inte bry mig om vi blev kvar där eller inte.

Jag minns inte exakt vad vi pratade om, jag minns inte hur länge vi satt där och väntade. Men jag minns så väl att jag ville ha med mig minnet av just den stunden. Det var någonting med luften och färgerna, det var någonting med hur du var så du. Det var någonting med en annan del utav världen.

Det var någonting alldeles speciellt, egentligen.