November
November.
Bättre än februari, men garanterat sämre än de övriga månaderna.
Det är nu det blir kallt och blött utan att mjuka löv ligger och kramas på marken, snart är det kalt omkring oss istället. Kanske får vi lite snöblandat regn och en asfalt som glänser i lampskenet när vi vandrar ute i mörkret.
Lyckligtvis får jag vara ledig den stund på dagen där ljuset faktiskt vågar vara framme, och jag får jobba i en mysig miljö medan folk springer in och ut i kylan vid sidan av.
Jag kommer säkert ledsna på vintern i år också, men jag tänker inte ta åt mig när kylan omger mig sådär envist. Jag tänker inte deppa ihop när mörkret retsamt infinner sig lite för tidigt varenda dag. Jag vägrar klaga på slasket vid varje givna tillfälle.
För det är så meningslöst.
Det är såhär i lilla Sverige.
Jag får väl faktiskt flytta härifrån om jag låter mig själv ge efter för mörkret så fort det dyker upp. Det är ingenting nytt, tänka sig. Men ändå låter jag alltid delar utav mig nedslås. Det får räcka efter tjugo år, dags för lite nya sätt att se på saker och ting.
You with me?
(Och ni som råkar sticka härifrån för Sydligare breddgrader, inga namn nämnda, fan ta er;))
Bättre än februari, men garanterat sämre än de övriga månaderna.
Det är nu det blir kallt och blött utan att mjuka löv ligger och kramas på marken, snart är det kalt omkring oss istället. Kanske får vi lite snöblandat regn och en asfalt som glänser i lampskenet när vi vandrar ute i mörkret.
Lyckligtvis får jag vara ledig den stund på dagen där ljuset faktiskt vågar vara framme, och jag får jobba i en mysig miljö medan folk springer in och ut i kylan vid sidan av.
Jag kommer säkert ledsna på vintern i år också, men jag tänker inte ta åt mig när kylan omger mig sådär envist. Jag tänker inte deppa ihop när mörkret retsamt infinner sig lite för tidigt varenda dag. Jag vägrar klaga på slasket vid varje givna tillfälle.
För det är så meningslöst.
Det är såhär i lilla Sverige.
Jag får väl faktiskt flytta härifrån om jag låter mig själv ge efter för mörkret så fort det dyker upp. Det är ingenting nytt, tänka sig. Men ändå låter jag alltid delar utav mig nedslås. Det får räcka efter tjugo år, dags för lite nya sätt att se på saker och ting.
You with me?
(Och ni som råkar sticka härifrån för Sydligare breddgrader, inga namn nämnda, fan ta er;))
Kommentarer
Linn säger:
I'm with you gumms!
Flemmyboy säger:
Haha men tänk vad jobbigt det blir för oss stackare som åker söderut då. Inte nog med att man kommer sakna ihjäl sig efter en massa underbaringar hemma i Sverige, vi löper även risk att få malaria, japansk encyfalit (stavning? :P) och massa annat smått å gott ;) Dessutom lär ni hemma i Sverige knappast behöva klaga på solsting och flipflops-sår mellan tårna! Den är tung du! ;) Så ni ska nog inte klaga alltför mycket, eller nåt ;P haha
Annika säger:
Linn: bra:D
Flemman: men fatta vilken story att berätta när man kommer hem som överlevare av malaria, vad ska jag dra till med? "jag har sålt minst femtio kilo te!" :P
Trackback