.

Jag fattar nog ingenting just nu egentligen.
Jag är hyfsat orealistisk och drömmer mig bort, jag hoppar mellan känslotillstånd och jag tror gång på gång att jag har kommit fram till något fast jag ändrar mig fem sekunder senare. Men idag har allt detta solkart varit till min egen fördel.

Förlorar man någonting så måste man först inse det. Sen måste man acceptera det.
Så långt vet jag inte om jag har kommit ännu mitt i min förvirring.

Men jag har ju alltid mig själv och mina egna val, oavsett.
Och jag har klart för mig att jag är en ganska så förnuftig person.
Så tänker jag välja förnuftigt och klokt nu den närmsta framtiden?
Njae, kanske inte nödvändigtvis. Beror väl på.

Men jag tänker göra det jag vill.
Jag kan landa var som helst.

Jag är ju lätt en av de människor i världen som har det absolut bäst. Det spelar ingen roll hur man vrider och vänder på det. Jag tänker utnyttja det till fullo, ingenting till spillo.

För även om sorg kommer på oväntat besök så måste den också gå.
Och då tänker jag finnas där och hålla upp dörren åt den.
Det är jag skyldig mig själv.