.

Det finns oerhört mycket jag vill vräka ur mig.
Men eftersom att jag inte bör, så låter jag bli.

Jag är så arg på livet bara.
Arg på att tiden smyger sig förbi i sakta mak, ovillig att acceptera förändring. Jag har önskat förändring under en tid nu men den kan verkligen uppstå i olika skepnader.

Jag tänker inte påstå att jag har haft ett traumatiskt liv på något sätt, men jag har kämpat mig igenom långa perioder. Därför är jag förvisso härdad, men jag är också känslig. Jag hatar att se mig själv som en skör person, så uteslutande beroende utav andra, men det är så det ligger till.

Så att mina vänner är bortom fantastiska är ingen nyhet men det tåls att upprepas.
Ni är helt fucking jävla marvelous och jag älskar er tills jag dör.

Att jag förtjänar er är ett bevis på att jag har lyckats med någonting väldigt viktigt i livet. Jag hade inte kunnat stå utan er.

Nu ska jag fortsätta med mitt undanröjande utav timmar.