.

Eftersom att värmen i mitt rum omöjliggör min önskan om att få sova ut så slår jag mig ner här istället. Jag brukar inte veta vad jag ska göra av tidiga morgnar men idag har jag en dag med Arvid att se fram emot, vi ska käka picknick på en idyllisk gräsmatta någonstans. Det blir säkert förtjusande.

Jag sitter här och reflekterar över en del utav det jag och Bella diskuterade igår. Vi båda är väldigt mån om vår egen självständighet och att oavsett vad så vill vi kunna stå lyckliga och starka helt på egen hand. Det är så enkelt att bli beroende av andra och låta sin lycka ligga i händerna på människor omkring en. 
Man behöver frislå sig själv så att man inte blir låst. För mig handlar det inte om att ta avstånd ifrån någon, det är mer en fråga om att ställa om sina tankar och inse att man själv är ansvarig för hur man väljer att hantera livet och allt det innebär. Människor kommer och går hela tiden och den enda person man egentligen måste leva med med är sig själv. Oavsett vad som händer och vilka som sviker så står man alltid kvar med sig själv, så hur ska det gå om man lutar sig mot andra?

Jag vill aldrig se den dagen då min lycka raseras långvarigt för att någon i min närhet fattar ett beslut som inte passar in i mitt liv. Jag vill aldrig brytas ner och känna att jag inte kan bli hel själv. 

Jag menar såklart inte att det är fel att glädjas för att man har människor som man bryr sig om och som bryr sig lika mycket tillbaks. Man behöver bara kunna distansera sig till det ifall det blir nödvändigt. Jag tänker ofta att utan de omkring mig är jag ingenting. De ger mig min lycka, gör mig verklig. Därför är det läge för mig att börja forma en egen stabil verklighet. Ensam ska få en chans att vara hel.